Molly Sandén: »Klarar jag det här klarar jag allt«

I sin karriär som artist och låtskrivare har Molly Sandén gått från klarhet till klarhet. Men att kunna bli med barn var inte givet för henne. Sedan diabetesbeskedet för tolv år sedan har känslan ”jag är inte odödlig” följt med henne och hon tvivlade på om hon kunde bli gravid.

– Jag kände att om en funktion i kroppen kan sluta att fungera så kan det också vara fel på något annat. Mollys läkare berättade att hennes diagnos inte på något sätt gör det omöjligt att bli gravid, men att det kan ta längre tid och att hon behövde ha stabilt blodsocker.

– Sen var det inte svårt alls, jag hade tur och det gick snabbt. Jag fick reda på att jag skulle få många extra kontroller och tänkte: ”Nice, jag kommer att få specialbehandling, det kommer att vara så uppstyrt.

Men med facit i hand vad gäller hur mycket jobb det var med graviditeten hade Molly Sandén gärna haft dubbelt så många kontroller. Hennes blodsocker förändrades från vecka till vecka, nästan från dag till dag, och insulindosen behövde ständigt ändras.

– Jag hade inte hört så mycket om att det skulle vara jobbigt, för jag känner ingen som har diabetes och som varit gravid. Det blev en resa att upptäcka det själv och det var mycket tuffare än jag kunnat drömma om. Men jag hade ändå en bra morot.

Molly erkänner utan omsvep att hon var orolig för minsta lilla grej under nio månaders tid och att hon kände ett ansvar för att hålla barnet vid liv som ibland var betungande. Rädslor och ångest från den första sjukdomstiden, när hon var ovan och inte fick till sina värden riktigt, kom tillbaka.

– Det blev nästan en mani att hålla sockervärdet i schack, det blev en sån himla press. Att jag kunde anpassa mitt schema från dag till dag utifrån hur jag mådde är jag så tacksam över. Jag hoppas verkligen att andra gravida med diabetes får hjälp och inte behöver jobba när det är som värst, för det är som ett heltidsjobb.

Två saker som hjälpte Molly att lättare hantera utmaningarna var att hon fick byta insulin, så att hon kunde ta olika långtidsverkande på morgonen och kvällen. Hon fick också byta sensor till Dexcom G7 för att få fler funktioner.

– Det var en revolutionerande förändring som hjälpte mycket. Något som ändrat sig med åren är att med hjälp av tekniken kan jag få diabetesen att anpassa sig efter mig och inte tvärtom.

Som många andra gravida led Molly av illamående, något som kan vara riskfyllt ihop med diabetes. Vid ett tillfälle började hon kräkas och kunde inte äta något eller behålla socker, vilket resulterade i att hon blev oerhört låg. Till slut var hon tvungen att åka in akut och få dropp med sockerlösning för att kunna ta insulin.

– Då jag var ganska långt gången, jag var i sjunde månaden. Jag fick dropp under natten tills de såg att allt var under kontroll, det var en rätt traumatisk upplevelse.
Mollys kropp blev alltmer insulinresistent ju längre graviditeten fortskred. Värst var det mot slutet, när kroppen inte ville samarbeta alls. Hon utarbetade en rutin: ta insulin, gå en lång promenad, sen äta.

– Det blev ju bara längre och längre promenader. Ofta gick jag runt klädd i pyjamas klockan ett på natten.

Mängder av huvudräkning, frenetiska anteckningar för att kartlägga de rutiner som fungerade bäst och squats för att få ut insulinet i kroppen präglade graviditetens sista veckor. En risk med diabetes är att barnen i magen ofta blir stora och i vecka 35 visade det sig att Mollys son var 15 procent större än genomsnittet. Ett planerat kejsarsnitt bokades, men två veckor senare kände Molly minskade fosterrörelser och det konstaterades att hon hade för lite fostervätska kvar. Kejsarsnitt gjordes redan dagen efter.

– Från att jag lade mig på britsen till att jag hade honom i famnen gick det en halvtimme. Det var väldigt coolt. Då kände jag mig imponerad av vården.

Hon var mindre imponerad av sonens utseende till en början. Det första skriket hon hörde, när han var bakom ett skynke, genererade glädjetårar. När personalen sedan kom fram med den helt lila varelsen reagerade Molly genom att skratta chockerat.

– Om jag ska vara helt ärlig så tänkte jag. ”Jäklar vad ful han är, det här kan inte vara mitt barn.” Men efter en stund fick han färg och nu tycker jag såklart att han är världens finaste och jag älskar honom till 100 procent. Men där och då fick jag en chock faktiskt.

Molly tycker att det är viktigt att slå hål på den romantiska bild som många kanske har av en födsel och hur det förutsätts att man omedelbart ska älska sin bebis.

– Det behöver inte vara kärlek vid första ögonkastet, det kommer att komma senare.

De fick stanna på sjukhuset i tre dagar för att få sina värden övervakade. Väl hemma började den lilla familjen hitta sina rutiner, men amningen var svår att få till och Mollys värden sjönk väldigt mycket efter varje session. Hennes strategi var att sitta och amma samtidigt som hon drack Festis med sugrör. Efter två månader var det Beppe, som sonen heter, som ville lägga av själv.

– Det var jobbigt och en massa känslor kring det, men jag försökte se fördelarna.

Mollys blodsocker blev jämnare och hon kunde jobba någon timme här och där, vilket hon kände gjorde livet bättre för dem alla. Hennes kille, musikern David Larsson, kunde steppa in med lite mer självförtroende och de kunde dela på ansvaret. Nattningarna har, som alla föräldrar upplevt, varit kluriga ibland.

– I mitt fall är det så himla typiskt att när bebisen väl har somnat så tjuter larmet för att jag är låg och så vaknar alla. Men med min nya sensor och Apple watch går det att ställa in olika larmnivåer, med olika mellanrum och tyst läge, så det är mycket mer flexibelt. Jag har en helt annan frihet nu och känner mig tryggare både i mitt jobb och som förälder.

Graviditeten och att bli mamma har förändrat hur Molly förhåller sig till sin kropp, hon har hittat en ny respekt för vad den kan klara av och känner mer kärlek.

– Att i nio månader ha gått omkring och tyckt om magen på riktigt för första gången, det sitter i. Om jag kunde älska min kropp så mycket då, då kan jag väl göra det nu?

På Mollys finger har hon tatuerat symboler som är en påminnelse till henne själv. De be- tyder ”Jag är större än mina toppar och dalar”.

– Det är ju på fuck you-fingret, så man kan också se det som att det är till folk med dålig koll, eller till diabetesen när man har en dålig dag.

Molly Sandén vill ha fler barn i framtiden och en förhoppning är att hon ska kunna släppa duktig flicka-syndromet nästa gång och inte ha lika mycket prestationsångest. Första graviditeten och bebistiden höll artisten ganska tyst om i sina sociala kanaler, men om hon blir gravid igen kan hon tänka sig att dela med sig under resans gång.

– Det fanns inte så mycket att läsa om diabetesgraviditeter, det kan behövas en historia till.

Men just nu är det musiken som gäller. I våras släppte hon ny musik med ett klubbigare sound och under sommaren har hon varit ute på en stor turnésväng med 20 stopp. Nu skriver hon på nästa album för fullt. Något som lockar henne är att skriva en egen musikal, och hon är sugen på att testa mer skådespeleri. Hon tror inte att hon kommer att begränsas av sin diabetes – för några år sedan besteg Molly Kilimanjaro och nu har hon tagit sig igenom en graviditet med typ 1.

– Jag känner att ”klarade jag detta, då klarar jag allt”. Jag vill peppa folk att testa grejer, man klarar så mycket med än vad man tror.