»Tänk att jag som tant kan voltvända«

”När jag fick beskedet om predia­betes sommaren 2025 blev jag inte helt överraskad. Båda mina föräldrar och min bror har diabetes, så jag har vetat att risken funnits. Ändå var det lite sorgligt. Jag bestämde mig direkt för att göra vad jag kan för att bromsa utvecklingen.

Jag är ingen sportig tjej egentligen, men Friskis-jympan har följt mig genom åren. Jag gillar peppen i gruppen – att man tar i lite extra tillsammans. Men när vikten smög sig uppåt blev det tungt att hänga med. Då fick simningen ta större plats. Tidigare har jag bara simmat bröstsim. När jag såg and­ra glida fram i crawl kände jag att det där vill jag kunna. Det såg ju så avslappnat ut.

Jag övertalade en kompis att följa med, och vi anmälde oss till en crawlkurs. Vi fick leka, göra kullerbyttor i vattnet och kämpa med andningen. Det var mycket svårare än det såg ut – men jag var envis. Till slut klarade jag 25 meter crawl. Den känslan var härlig.

Efter det blev simningen min stora glädje. Under en period simmade jag tre gånger i veckan, nu blir det ungefär en gång. Jag är fortfarande på långsammaste banan, men är ändå stolt över att jag, 60 år och ’vanlig tant’, kan crawla, voltvända vid kanten och nöta längder. Jag gör det inte så snyggt, men jag kan!

För mig är simningen mer än träning – det är som meditation. När jag ligger i vattnet går det bara att fokusera på nästa andetag. Och kroppen svarar direkt: blodsockret sjunker rejält och håller sig lägre dygnet efter. Jag brukar försöka äta ordentligt på förmiddagen innan jag ska simma.

Samtidigt jobbar jag på frestelserna i vardagen. På jobbet finns det hembakat fikabröd nästan varje dag – kollegorna är så bra på att baka att man smäller av. Men jag försöker låta bli.”