Han kan springa lång, men inte ifrån sitt arv
Han har stått mitt i myndighetsstormen och lämnat sin roll som statsepidemiolog med ovanligt skarp kritik. Nu berättar Magnus Gisslén om typ 2-diagnosen han själv lever med – och hur den påverkar livet både som läkare och som patient.
Typ 2-diagnosen kom trots medvetna vanor. ”Det var nog inte mycket mer jag kunde göra”, säger läkaren Magnus Gisslén.
Att springa med en stor stark hund var en ny erfarenhet. Det var i Falun nyligen som Magnus Gisslén fick lite extra puls under löprundan.
– Man fick tänka sig för lite extra när hunden drog.
Han var i Falun i sin roll som hivkonsult – hans huvudsakliga forskningsområde är hiv och han har lång klinisk erfarenhet av hivvård. Därför reser han årligen till Sveriges samtliga 24 infektionskliniker utanför Stockholm och Malmö.
Och eftersom hans son bor i Falun passade han på att ta en löprunda tillsammans med honom och hans hundar.
Magnus Gisslén springer regelbundet, flera mil per gång.
– Jag är helt ointresserad av att mäta tid, men det är en lisa för själen och kroppen att komma ut några timmar.
Sedan han fick sin diabetesdiagnos ser han också tydligt, via glukosmätaren på armen, hur skogsrundorna bidrar till att stabilisera och sänka blodsockernivån.
Diagnosen var oväntad. Han hade tackat ja till att delta i en klinisk forskningsstudie och hälsoundersökningen inför den visade att han hade förhöjt blodsocker.
– Det kom som en total överraskning.
Magnus Gisslén hade nämligen inte minsta symtom. Han hade inte heller vare sig den kroppskonstitution eller de levnadsvanor som förknippas med förhöjd risk för typ 2-diabetes, tvärtom.
Visserligen fanns en genetisk riskfaktor: hans pappa hade diabetes. Ändå hade han inte haft en tanke på att gå och kolla blodsockret. Det är inget som grämer honom.
– Jag förde redan ett förhållandevis hälsosamt liv, som säkert fördröjde debuten, så det var nog inte mycket mer jag hade kunnat göra.
Magnus Gisslén tog emot beskedet med blandade känslor. Rent intellektuellt insåg han att det var bra att få en diagnos och därmed behandling.
– Samtidigt är det såklart en diagnos man helst inte vill ha, dels för att man måste ändra sitt levnadssätt, dels för att diabetes är en riskfaktor för många olika typer av sjukdomar, till exempel sådana infektionssjukdomar som jag sysslar med.
Magnus Gisslén har haft svårt att få till en behandling som fungerar och går nu på medicinklinik.
Han var från första stund öppen med sin diagnos.
– Jag tycker det är viktigt. Alla kan drabbas och det är inget skamligt med att få diabetes.
Det sistnämnda är han tydlig med. För visst har han mött fördomarna som går ut på att personer med typ 2-diabetes har dålig karaktär.
– Okunskapen är fortfarande stor, till exempel om att genetiken spelar väldigt stor roll.
Som brukligt är vid typ 2-diabetes var det vårdcentralen som tog sig an Magnus Gisslén. Men eftersom det var svårt att få till en fungerande behandling skrevs han in vid Sahlgrenska sjukhusets diabetesmottagning. Att han som läkare hade god kunskap om vilka behandlingsmöjligheter, men också om vilka komplikationsrisker som finns, betydde troligen en del i det sammanhanget.
– Att vara välinformerad och att vara aktiv i sin vård är viktigt vid alla sjukdomar. Att ta ansvar för sin egen sjukdom. Men jag tror inte det är någon skillnad i bemötande eller behandling när man väl får diagnosen, säger han och poängterar att den svenska diabetesvården håller en hög internationell nivå.
Själv säger han sig få ”otroligt proffsig hjälp”, från såväl vårdcentralen som diabetesmottagningen. Ändå är det en kamp att få till det. Hans blodsocker är svårt att reglera och han känner inte av svängningarna i kroppen.
– Ett problem för mig är att hålla vikten, särskilt sedan jag började med Ozempic. Jag har magrat påtagligt och det är ju inte bra. Men det är svårt att äta tillräckligt mycket utan att höja sockret.
Att han sedan många år tillbaka inte äter kött gör det hela lite mer komplext. Det var en av döttrarna som är vegan och engagerad i djurrätt som övertygade honom.
– När jag fick insikt om hur djurindustrin ser ut fanns det inga bra argument för att fortsätta äta kött. Dessutom finns det ju tydlig evidens om fördelarna med att äta mindre rött kött både för hälsan och klimatet. Sedan är jag förstås helt medveten om att det finns en icke-logik att jag fortsatt äta fisk, ägg och mjölk.
När det gäller matintag har han stor nytta av sin glukosmätare.
– Man får en väldigt direkt återkoppling. Jag ser till exempel tydligt hur blodsockret stiger när jag äter ris eller vitt bröd.
För att inte tala om det som innehåller tillsatt socker.
– Jag har alltid älskat bakverk och efterrätter, men där har jag fått dra ner rejält.
Även andra matvanor har han i viss mån förändrat. Mer fullkorn, färre snabba kolhydrater.
– Men jag tycker inte att det får gå till överdrift. Man lever ju i ett sammanhang. När man som jag reser mycket också kan man inte vara för asketisk.
Däremot ser han med oro på våra livsstilsvanor generellt. Att förekomsten av diabetes ökar kraftigt i hela världen beror till viss del på att övervikt och obesitas blir allt vanligare allt längre ner i åldrarna.
– Det är ett stort folkhälsoproblem som kommer att få konsekvenser, inte bara med mer diabetes utan också med en ökning av följdsjukdomarna.
Magnus Gisslén har inga enkla svar på hur man ska kunna bromsa denna utveckling.
Vi måste givetvis ta upp Folkhälsomyndigheten, FHM, i detta sammanhang. Sommaren 2025, när Magnus Gisslén hade avslutat sin anställning som statsepidemiolog vid FHM, gick han ut med frän kritik över hur myndigheten sköter sitt uppdrag. Hur ser han på myndighetens roll när det gäller diabetes?
– Jag ser liknande problem där som när det gäller smittsamma sjukdomar, nämligen att det saknas tillräcklig medicinsk kompetens på myndigheten.
Ändå är han positiv, utifrån sin egen kunskap om forskningsläget:
– Det pågår en snabb utveckling vad gäller behandling av både typ 1- och typ 2-diabetes. Jag är till exempel övertygad om att det inte dröjer länge innan vi kan bota typ 1-diabetes.
