PT:n Björn Rudman fick typ 2 av stress

Det första författaren och tera­peuten Björn Rudman gjorde när de flyttade in i sitt hus var att köpa ett stort eldfat. På kvällarna går han ibland ut i trädgården, lägger på några vedklabbar och tänder upp elden. Sedan sitter han där och blickar in i de dansande lågorna och bara är.

– Det ger mig ett lugn jag behöver, låter mig landa i mig själv igen. Visst, vi har saker att göra på huset. Och visst, jag har fortfarande mejl att besvara. Men just nu sitter jag bara här och låter tankarna vandra.

Att även han har rätt att bara vara ibland är en av de saker som Björn lärt sig de senaste åren. För det var stress som 2017 utlöste hans diabetes typ 2, vilket förvånade såväl honom som omgivningen.

– Jag jobbade som personlig tränare, körde själv en 8–10 pass i veckan, och åt bra mat. Så min diabetes är inte livsstilsrelaterad på det klassiska sättet med pizza och för lite rörelse.

Men så var det det där med den långvariga stressen. Han var entreprenören med tusen järn i elden. Han jobbade mycket med de egna företagen, där han bland annat drev en rehabklinik för smärtpatienter. Lägg därtill ­sidoprojekt som en kickboxningsklubb, där han var tränare och engagerad i landslaget med många resor som följd. Han hade också ett stort socialt umgänge. Ja, saker hände. Björn var påkopplad. Hela tiden.

– Jag gör fortfarande mycket, men i dag säger jag nej lika ofta som ja.

Han berättar om ett tidigare nästan reflex­mässigt agerande, där han knappast ens funderade på vilka saker som måste göras och inte. Än mindre kände han efter.

– I stället för att pausa och fundera på om det här verkligen var min huvudvärk, gjorde jag bara.

Vad händer när man lever så?

– Man tappar bort sig själv. När du finns till för alla andra i så hög grad förlorar du kontakten med dig själv och dina egna behov. Det är svårt att må bra i den situationen, det kostar energi och det finns ingen riktigt genuin glädje i det.

Eftersom han arbetade med hälsa ville Björn ha koll på sina värden, så han bokade in sig på en vanlig hälsokontroll. Det var efter den som läkaren ringde och sa: ”Du har superfina värden, så förutom att du har diabetes typ 2 är allt kanon!”

– Det kom som en chock för jag hade inga symtom.

Diabetes låg heller inte i släkten, han drack knappt alkohol, tog inga droger och tränade och åt bra, så efter samtal kom läkaren fram till att sjukdomen troligen var stressutlöst.

– Ändå var det första jag fokuserade på ­maten och träningen. Som så många andra män försökte jag lösa det praktiska snarare än att blicka inåt och börja reda i mitt känsloliv.

Han fick metmorfin, vilket han inte tålde, testade några andra mediciner, innan han till slut fick semaglutid i tablettform.

– Sedan dess ligger blodsockret på en bra nivå och jag har inga symtom på sjukdomen.

Ja, förutom när han hamnar i stress då. Björn säger att många män han möter i terapi kopplar ihop stress med att ha bråttom, men för honom handlar det snarare om emotionell stress.

– Vi har tre tonåringar i huset, så det kan vara att vi har konflikter hemma, eller att en ­konflikt hänger i luften men inte riktigt reds ut. Då ­sticker mitt blodsocker upp.

Han övar på att se sina egna mönster, tränar på att både lyssna och förmedla vad han tänker och känner utan att höja rösten eller lägga skulden på andra.

– Jag har också lätt att få skuldkänslor, exempelvis om jag är den som skapar dålig stämning hemma. Eller om jag glömt att säga att jag ska i väg och föreläsa och måste övernatta.

Men i dag, till skillnad från tidigare, har han verktyg för att hantera det.

– När skadan redan är skedd kan jag inte gå tillbaka i tiden och göra om. Däremot kan jag be om ursäkt, och sedan säga till mig själv att ”nu blev det så här, nästa gång gör jag på ett annat sätt”. Jag försöker dra lärdomar, acceptera och släppa, i  stället för att bli ångestriden.

I rollen som terapeut möter han män som har svårt med känslor, och har därför nyligen gett ut boken Det vi aldrig pratar om. Verktyg för måendet – oss män emellan.

– Jag ser hur många män bär på saker i det tysta. Man håller käft och biter ihop, för det har man alltid gjort. Men det som inte får komma ut sätter sig i kroppen, man kanske får tryck över bröstet, krångel med magen, erektionsproblem eller, som jag, diabetes.

Så vad vill du skicka med till män som lärt sig att känslor gör en svag?

– Om du inte förstår dina känslor är risken att de kommer ut i form av ilska eller und­vikande, och att viktiga relationer skadas. Har du däremot förståelse för dina känslor och lär dig uttrycka dem så kan det i stället stärka dina relationer och ditt välmående. Men att våga prata känslor kräver övning, vissa har svårt att ens identifiera dem.

Björn påminner om att känslor inte är farliga, att även jobbiga känslor kan skydda dig.

– Känns det dåligt på jobbet, så lyssna på det. Försök sätta fingret på vad som ger dig den där klumpen i magen, för då kan du göra något för att förändra situationen.

Däremot tror han inte på att alla måste yoga och meditera.

– Är du stressad, så banka inte in fler saker, försök i stället skapa luft i schemat. Dra på dig ett par gamla mjukisbyxor och skrota runt en hel lördag. Eller gör som jag, sätt dig och glo på en eld. När det tystnar lite i huvudet kan du börja lyssna på och försöka förstå dina känslor.